Helena

Första skoldagen började nu närma sig och jag grämde mig allt mer för den än tidigare. Jag visste redan att jag antagligen skulle bli sen dit för det blev jag alltid, mamma och mats skulle skjutsa mig och Lollo till skolan men antagligen så skulle jag väl måsta hitta själv och det var alltid minst roligt. Just den här dagen hade jag stannat hemma på mitt rum, jag hade inte känt för att gå ut även om det var jätte soligt ute så ville jag helst bara sitta inomhus. Det hade mest varit kaos hemma och jag satt och tryckte på mitt rum för att slippa allt. Tyvärr kunde jag inte sluta tänka på vad Lollo gjorde men jag visste också att om hon skulle tycka nåt blev jobbigt så skulle hon komma in till mig, jag var alltid väldigt orolig för henne.

Jag minns fortfarande hur lycklig jag var när Lollo kom till denna värld och jag vet att redan första gången jag såg henne så bestämde jag mig för att beskydda henne med mitt liv, att hon var mitt allt. Varje gång jag såg henne ledsen eller sårad så gjorde det ont i mig, och de spelade aldrig någon roll vad det handlade om, jag var alltid tvungen att skydda henne. Jag tog på mig skulden för allt som hände även fastän jag inte hade någon aning om vad de pratade om, men så länge Lollo var okej så kändes det inte så hemskt.

jag tog alltid med mig Lollo överallt, men på senare tid så hade jag väl antagligen börja växa ifrån hennes lekar och tyckte inte att det var lika roligt längre. Jag ville inte behöva säga nej till henne men gjorde det allt oftare. Jag hatade verkligen att se henne bli ledsen över det, jag tyckte att jag plågade mig själv genom att säga nej men jag visste samtidigt att jag inte skulle göra det bättre med att sitta där och stirra. Sällskapa var väl okej men Lollo ville så mycket mer och jag hade verkligen vuxit ifrån hennes lekar.

Hur som hellst så satt jag på mitt rum och tankarna virvlade. Jag ville inte flytta.

Första skoldagen

Som jag redan visste att vi skulle bli så var vi sena iväg till skolan, alltid i sista minuten. Mamma och Mats kör in på skolgården och parkerar, vi går in genom den första ingången och det visar sig att det är dit Lollo ska, mamma bara pekar åt mig att jag ska fortsätta bortåt, självklart. Jag fick gå själv och jag hade ingen aning om var jag skulle. Jag gick genom korridoren som mamma pekat att jag skulle följa efter och kommer till ett sort av trapphus, "Jahapp, vart ska jag nu?"

Jag praktiskt taget bryter ihop i korridoren när en tjej i min ålder kommer in i trapphuset och sneglar lite kort på mig, hon såg väldigt stressad ut och sprang neråt och in genom en dörr, jag hör hur någon lärare säger årskurs sju till nie, det var mitt mål och jag var inte ensam om att vara sen, men däremot ensam om att vara ny.Att vara ny och sen var ingen vidare kombination, för det betydde att blickarna från alla andra aldrig skulle släppa mig. Jag öppnar dörren och stiger in i ett stort öppet allrum. Alla tittar åt mitt håll och det är knäpptyst "Jippie!". En av lärarna fortsätter att prata men jag lyssnade inte riktigt jag var för konsentrerad på att inte titta på någon, vill verkligen inte behöva möta någons blick. Jag ser hur en av lärarna ger mig en menande blick och jag inser precis att han presenterat mig inför alla i rummet, jag ler lite kort och känner hur ansiktet blossar upp, jag försöker lite diskret gömma mitt ansikte bakom mitt korta hår, "USCH!"

När lärarna äntligen var färdiga med sina presentationer och små prat kommer läraren som presenterat mig för alla på en gång fram till mig, han såg inte allt för gammal ut och hade ljust skägg och kort hår, han var lång och lite små rund om magen men såg väldigt go och glad ut. Han presenterade sig som Stefan och var biologi lärare på skolan, han förklarade för mig att jag skulle trivas bra på skolan och att jag inte hade något att oroa mig för. Hans röst var lugn och inbjudande och han lyckades faktiskt att lugna mig lite. Klumpen i magen löstes sakta men säkert.

Han vände sig bort och letade bland folkmassan, plötsligt så ropade han efter en annan tjej som tydligen skulle gå i min klass. Hon hette Linn och gick med en tjej som hette Maria, Stefan bad dem visa mig runt i skolan så att jag skulle kunna hitta senare.

Senare visade de mig till vårat så kallade hemklassrum, jag klev in genom dörren och Linn och Maria sprang förbi mig och placerade sig bredvid varandra längst bak. Jag gick ikapp dem och försökte ignorera resten av klassens blickar men jag gav Robin ett stort leende när jag passerade honom. Jag satte mig ner på den lediga platsen bredvid Linn och Maria. Där satt vi ett tag och jag undrade vad som skulle hända härnäst, skulle jag måste ställa mig framme vid katedern och presentera mig? Jag hoppades verkligen inte det. Mitt i mina tankar så hör jag en annan tjej som just passerat mig ställa en fråga, jag tittade förvirrat upp på henne och hon log; "Är den här platsen ledig?" Hon menade platsen som var till vänster om mig och jag nickade fortfarande förvirrad; "jodå den är ledig." Hon presenterade sig som Malin och verkade riktigt trevlig. Det här kanske inte var så illa, alla verkade ju ändå välkomna mig som en normal människa.

Resten av dagen flöt på som vanligt, jag slapp presentera mig för hela klassen, det fixade Stefan och jag tackar han så otroligt för det. Jag lärde lite smått känna några fler ur klassen men jag höll mig mest till Linn, hon var längre än mig och blond, hon var en av de gulligaste människorna som jag någonsin stött på, hur kunde jag haft sån tur? Hon och Maria presenterade mig senare för Ida som gick i våran parallellklass. Hon var väldigt trevlig och kvivk med sina kommentarer, men hon verkade lite skeptisk mot mig, jag visste dock inte varför men tordes inte heller fråga om det...

Det var en solig dag i mitten av juli, jag hade tagit mig en promenad in till byn. Min mamma hade mitt i allt bestämt sig för att flytta ut mitt i ingenstanns dvs Jörn, eller inte ens till Jörn utan fyra km utanför i Lindå.

Jag var förvirrad över allt som hänt de senaste veckorna, bråk mellan mamma och pappa, mammas plötsliga flytt, pappas raseri över att jag inte flyttat till han, det var inte lätt för mig att ta fasta på allt som hänt och att i samma veva se till så att Lollo inte tog någon skada av det, för det sista jag ville var att hon skulle må som jag gjorde.

Jörn var ändå en helt okej liten by, bättre än byn vi flyttade från vilket som. Innan vi kom till Jörn så hade mamma bott i Koler, ingenmans land. Men jag gillade Jörn inte så mycket folk nog för att jag var ändå alldeles för blyg för att våga prata med någon så jag var inte allt för ledsen över att det inte syntes till några ungdomar.

Min promenad var lång och härlig, asfalten hettade mot mina ben och jag kände mitt i allt att jag kanske skulle ha valt mina byxor istället, jag hatade nämligen att visa mina ben, att visa bar kropp över huvud taget. Kjolen kändes mitt i allt väldigt kort och blottande, "satan".

Längre fram så svängde vägen ner mot vänster, ner mot skolan som jag snart skulle befinna mig i, ensam och utelämnad. Som tur var så hade jag ändå plaserats i samma klass som min mammas kusin Robin H, så om jag kände mig alldeles för ensam så kunde jag ändå prata med honom.

Jag stannade på vägkanten och spanade in över skolgården och magen knöt sig med ens, två personer sitter längre bort och ser åt mitt håll, det enda de gör är att skratta högt, jag hoppades verkligen så innerligt att det inte var åt mig de skrattade men jag visste inte säkert.

Det var så orättvist, att jag ännu en gång skulle tvingas flytta och lämna mina välbekanta vänner, det var det absolut sista jag ville.

Jag var precis påväg att gå när jag hör en bekant röst ropa mitt namn, det visade sig att det var Robins lillasyster Elin som ropade på mig, hon var och klättrade och tjoade i lekparken nedanför skolan. Hon vinkade nöjt till mig och jag sprang klumpigt fram till henne.

Elin har alltid varit en jätte söt tjej och jag hade absolut ingenting emot att umgås med henne, hon var en av de sötaste personerna jag kände.

Hon tyckte att vi skulle springa hem till henne en sväng och jag höll med, kändes mycket bättre att faktiskt vara med någon än att gå och fundera på allting själv.

När vi började gå kom jag fram till att vi skulle måste korsa skolgården för den snabbaste vägen hem till henne och de betydde att jag skulle måste passera dessa två jag sett när jag kom. Jag hatade verkligen att bli synad från huvudet ner och till ansiktet igen, alltid samma visa. Men det hälsade bara nöjt och fortsatte med sitt vilket jag var väldigt glad över.

När vi närmade oss våran destination så kom Robin susandes på en cykel förbi oss, och ropade nöjt. Efter honom kom en av hans grannar som senare presenterade sig som Rasmus.Resten av dagen gick ut på en brottningsmatch mellan mig och Robin, vi har alltid varit lika envisa båda två så det blev alltid kämpigt.

Dagar passerade på samma sätt och jag var inte hemma allt för ofta, skolan började snart och jag behövde verkligen lite andrum och jag orkade verkligen inte vara hemma. Brukade ta en hel del lång promenader in i skogen och efter elljusspåret. Hade dessutom hittat en plats jag tyckte väldigt mycket om en liten bit från spåret, där brukade jag sitta och tänka på allt och inget. Jag har alltid haft en förkärlek till skogen, jag älskar att bara sitta där och lyssna och känna alla olika dofter.

En dag när jag satt där på min sten och filosoferade så hörde jag någon komma efter spåret, brukar i vanliga fall inte tänka så mycket på det men den här gången blev jag lite nyfiken. Jag spanade in bland träden för att se personen som var påväg. Det var en ung och snygg kille, jag kände att jag rent blev tvungen att ta några extra andetag. Kroppen blev alldeles varm och jag kunde inte släppa han med blicken. När han väl försvunnit utom synhåll så sa jag bara kort för mig själv "det där är sånt som jag aldrig kommer att få".

Har varit på kakkalas idag! Det var jätte roligt, Tack Sara S för att jag fick komma och Tack Sara M som tog med mig. Jag hade jätte roligt och jag behövde det, ni gav mig annat att tänka på hela dagen och det kändes bra, ibland så önskar jag att livet bara kunde vara enkelt men det är verkligen aldrig det, om det inte är det ena så är det alltid det andra.

Sara M kom förbi mig nu på kvällen också vi har sjungit en massa singstar så jag har ingen röst kvar, haha. Men roligt är det  helt klart värt att tappa rösten av den orsaken och det bästa är att man inte behöver vara seriös, älskar singstar helt klart ett underskattat spel. Ska börja nöta det nu så jag slår ner min lillasyster från listorna, hon har ju lyckats slå ut mig, suck suck.  Men det är lugnt jag tar tillbaka första platserna..
Roligt är det i alla fall att ha tillbaka playstationet ett tag, har haft ovanligt mycket dötid de senaste veckorna och sen har ingen annan haft tid att umgås med mig så då har det funkat perfekt att sjunga lite grann, blir på så mycket bättre humör bara av det, ska spela in någon gång när man står och sjunger det är så himla kul att se på..

ja, jobbar imorgon igen, känns jätte bra faktiskt. Har ju gått och blivit väldigt fäst vid jobbet, trivs som attan. Får det att låta negativt men det är det inte, det känns som att vara hemma när jag är på jobbet, och det är helt underbart. man blir så engagerad och orkar göra saker, jag är nog till och med mer uttråkad när jag sitter hemma, haha. 

Nej men nu ska jag sova, behöver det verkligen, men jag är bara otroligt pigg.. Inte bra eftersom att jag måste vända tillbaka dygnet igen, börjar jobba klockan sju igen nästa vecka.. men det ska jag nog klara av..

Gonatt allesammans!

FÖRLÅT! jag vet att jag är sämst på att uppdatera men jag har inte haft så stor lust att skriva på ett bra tag, inget jag är så öppen att prata om heller så jag har mest hållit mig borta, har lite för lätt att uttrycka mig ändå..

Men vad ska man säga, ska nu bli av med min ovana! ATT BITA PÅ NAGLARNA! nu är jag less på att jag gör det, men jag gör det helt omedvetet, så i alla fall så ger jag varenda människa som ser mig göra de tillåtelse att knuffa till mig eller vad som helst så att jag slutar. Nu får det faktiskt vara nog..



Har möblerat om i lägenheten är riktigt nöjd med det.. Har också satt upp några nya tavlor. Gjorde en själv utav ett skokartongslock, faktiskt en av mina favoriter just nu. Har skrapat fram siluetten av Marilyn Monroe, ska faktiskt ta ett kort på den och lägga upp den här så ni får se, så stolt är jag över den..



Den är ju dock inte helt färdig ännu eftersom att jaghade tänkt lägga på vitt eller bara någon lack på de ljusare delarna.

Var igår hos en gammal klasskompis och drack lite smått.. Hade jätte roligt, vi bastade och doppade oss i snön, och samtalade rent allmänt, blev mobbad för att jag hade jeans, vitt linne och en svart tröja på mig och de tyckte inte att jag kunde gå på krogen på det viset så de tvingade på mig leggins shorts och linne, så som jag alltid har annars.. Men men tydligen så var de mer krogen.. ;)

Hur som helst så ska jag smita iväg till jobbet en sväng och fika, har haft semester och de har saknat mig så mycket..
Ska bli bättre på att uppdatera, börjar ju känna mig på bättre humör, så de blir nog lättare..

Puss Puss