Typiskt mig!
Ja nu är jag nere i Östersund, efter en busstur som jag inte gillade såsärskilt mycket. Börjar bra när jag kommer ner. Dagen efter, dvs fredag, så sitter jag och gör inget speciellt medans allexander åker och hämtar min present (berättar mer omd en sen) som jag skulle få eftersom jag fyllde år den tjugonde. Han åker iväg och jag stannade kvar i lägenheten och började torka lite i köket. hanna ringer och när jag ska svara så går det inte. Jag har alltså varit tyst i tio minuter en kvart kanske och under den tiden så tappar jag rösten! Jag kan fortfarande inte prata normalt heller, usch. Det är otroligt frustrerande vill jag lova. :C
Hur som min present var det också, ingen kan gissa vad jag fick, inte ens jag hade kunnat lista ut det. kan fortfarande inte fatta att han faktiskt gav mig det här. Om vi säger så här, jag skriver på den nu; JA! Han gav mig en dator en ny dator bara för att han vet hur min tjorvar! Jag visste inte vad jag skulle ta mig till men glad blev jag. Den är så ffiin! :D
ja men nu till meningen med rubriken. Det är ju så otroligt typiskt mig. Tänkte att jag skulle ta och tvätta åt alexander nu när jag ändå är här, jag springer upp och ner som vanligt precis somjag brukar göra, snör in en ny maskin medans man hänger upp den andra osv. Springer mellan gångerna tillbaka till lägenheten och städar lite, lika bra att ordna allt när man väl börjat med en grej. ;) Men i alla fall. Nu sist när jag springer upp upptäcker jag vid dörren att nyckeln inte riktigt är med. SATAN SATAN SATAN! Den ligger kvar i tvättstugen som låser sig själv när dörren går igen! GAAAH! Springer tillbaka ner i hopp om att dörren inte skulle ha gått igen helt som den var när jag kom, men nej så tur får verkligen inte jag ha.. Skamsen och knallröd fick jag knacka på hos grannen och fråga om hon kunde öppna åt mig vilket hon gjorde. Med all rätt skrattade hon och sa lycke till och om det händer igen är det bara knacka. Jag tackade glatt men vill ändå bara gräva ner mig, fy tusan jag hatar när jag är så klant.. nej smidig.. :)
Hur som min present var det också, ingen kan gissa vad jag fick, inte ens jag hade kunnat lista ut det. kan fortfarande inte fatta att han faktiskt gav mig det här. Om vi säger så här, jag skriver på den nu; JA! Han gav mig en dator en ny dator bara för att han vet hur min tjorvar! Jag visste inte vad jag skulle ta mig till men glad blev jag. Den är så ffiin! :D
ja men nu till meningen med rubriken. Det är ju så otroligt typiskt mig. Tänkte att jag skulle ta och tvätta åt alexander nu när jag ändå är här, jag springer upp och ner som vanligt precis somjag brukar göra, snör in en ny maskin medans man hänger upp den andra osv. Springer mellan gångerna tillbaka till lägenheten och städar lite, lika bra att ordna allt när man väl börjat med en grej. ;) Men i alla fall. Nu sist när jag springer upp upptäcker jag vid dörren att nyckeln inte riktigt är med. SATAN SATAN SATAN! Den ligger kvar i tvättstugen som låser sig själv när dörren går igen! GAAAH! Springer tillbaka ner i hopp om att dörren inte skulle ha gått igen helt som den var när jag kom, men nej så tur får verkligen inte jag ha.. Skamsen och knallröd fick jag knacka på hos grannen och fråga om hon kunde öppna åt mig vilket hon gjorde. Med all rätt skrattade hon och sa lycke till och om det händer igen är det bara knacka. Jag tackade glatt men vill ändå bara gräva ner mig, fy tusan jag hatar när jag är så klant.. nej smidig.. :)
Cheeer!
Nu gör jag mig klar för träningen på voltarenan, ska bli kul och idag ska jag verkligen sätta varenda handvolt jag gör, det är mitt mål! Har fått börja som bas numer också det är riktigt roligt!
jaja kanske inte den underbaraste uppdateringen men det är ju en början..;)
Ska till jobbet efter träningen, vi hörs!
jaja kanske inte den underbaraste uppdateringen men det är ju en början..;)
Ska till jobbet efter träningen, vi hörs!
